Vi stod i samma kassakö i en av centrums livsmedelsbutiker. Snabbt tittade vi båda på varandra. Det jag minns av dig är att du såg trevlig och glad ut. Du hade fina ögon. Hur ska jag agera när jag möter en främmande människa som jag för stunden finner attraktiv? Jag gjorde inget. På vägen hem tittade jag bak några gånger för att se om jag kunde få en skymt av dig igen. Det fick jag inte.

Text: textrader, Johanna.

Det var bättre ett tag mellan oss. Jag trodde det var bra. Nu har allt rasat. Kanske förstördes det för länge sedan men att det nu blev synligt. Det var nu det verkligen bevisades. Finns du kvar? Har du någonsin funnits? Vad har varit sanning och vad har varit en lögn? Det känns inom mig. Jag bär på en tyngd av sorg.

Text: textrader, Johanna.

Pussa mig i nacken.

Pussa mig på pannan.

Kyss mig på läpparna.

Omfamna mig.

Titta mig i ögonen, inte på mig.

Ta mig i min hand.

Berätta dina tankar för mig.

Jag vill få pussa dig i nacken.

Jag vill få pussa dig på pannan.

Jag vill få kyssa dina läppar.

Jag vill få omfamna dig.

Jag vill titta in i dina ögon.

Jag vill ta dig i din hand.

Jag vill berätta mina tankar för dig.

Jag vill dela mig med dig och jag hoppas att du vill dela dig med mig.

Låt oss hitta trygghet och kärlek i varandra.

Text: textrader, Johanna.

Jag tillfredställer mitt beroende. Dricker kopp efter kopp.

Det värmer mina händer, mitt bröst och min mage.

Det stillar mina tankar eller får mig att tänka, fast på ett lugnare sätt.

Det gör mig fokuserad.

Dämpar.

Kankse dämpar det orolighet, stress och trötthet.

Denna beska dryck. Denna mörka och sumpiga dryck.

Jag tycker om dig het, stark och fyllig.

Inte sur och bitter.

Texte: textrader, Johanna.

Och jag skriver ner det som är i mina tankar och saker som jag har haft för mig.

- Igår hade jag en rolig och väldigt trevlig dag med min underbara vän Kiama i Göteborg. Det var en spontan tripp som var behövlig för mig. Kiama och jag kan säga de mest slumpartade och konstiga sakerna till varandra, sådant som kommer upp i ens tankar och direkt ut genom munnen utan att det känns fel eller märkligt, bara naturligt. Vi kan även prata om allvarliga saker vilket känns mycket bra. Fina fina du.

- Jag går hem, bärandes en obehaglig klump i bröstet. Varför blir det ofta såhär? Varför blir det komplicerat? Varför blir det spänt och bittert?

- 21:a. För att bota rastlösheten och känlan av att vara uttråkad tittar jag om säsong 1 av serien Girls. Jag råkade börja med Cd 2 och det kom jag inte på först när det andra avsnittet skulle börja ... typiskt mig. Jessas hår är att dö för (nästan) och för att vara mer ytlig så tycker jag att en del av hennes kläder är (väldigt) fina.

Text: textrader, Johanna.

Jag bär på ett förvirrat, oroligt, stressat och orkeslöst men samtidigt rastlöst inre. Jag drömmer om något mer, om något varmare. Jag har förhoppningar om att det snart kommer bli lugnare, tryggare och roligare. Bättre. Tankarna fastnar på hur. Hur ska jag göra?

Jag skriver till dig och dig. Jag berättar att jag finns här för dig och för dig. Jag vet om att ni inte mår bra just nu. Jag försöker ge er stöd, som jag ser att ni försöker att ge mig. Kärlek sänds via sms och kramar. Jag vill se er må bättre, att få vara lyckliga.

November går mot sitt slut, och det tycker jag faktiskt känns skönt. Även fast tiden ibland går för fort för att en ska hinna med så hoppas jag att det nya ska bära med sig något bra. December innebär jul. Varma ljus, goda dofter och smaker, och pyssel som får det mörka och kalla att kännas ljusare och varmare. Förhoppningsvis iår med.

Text: textrader, Johanna.

Tid till att andas. Tid till att tänka, att få strukturera sina tankar.

Det borde väl en få?

Text: textrader, Johanna.

En av mina favorit böcker är den grafiska romanen 'Ankomsten' av Shaun Tan. Bilderna är fantastiskt gjorda och det är en berättelse fylld med intryck och känslor. När jag "läser" boken känns det som att det är med ord fast den inte innehåller ett enda ord. Berättelsen är verklighets baserad med inslag av fantasi. Enligt mig är detta en fin bok som berör.

Text & fotografi: textrader, Johanna.