Jag bär på ett förvirrat, oroligt, stressat och orkeslöst men samtidigt rastlöst inre. Jag drömmer om något mer, om något varmare. Jag har förhoppningar om att det snart kommer bli lugnare, tryggare och roligare. Bättre. Tankarna fastnar på hur. Hur ska jag göra?

Jag skriver till dig och dig. Jag berättar att jag finns här för dig och för dig. Jag vet om att ni inte mår bra just nu. Jag försöker ge er stöd, som jag ser att ni försöker att ge mig. Kärlek sänds via sms och kramar. Jag vill se er må bättre, att få vara lyckliga.

November går mot sitt slut, och det tycker jag faktiskt känns skönt. Även fast tiden ibland går för fort för att en ska hinna med så hoppas jag att det nya ska bära med sig något bra. December innebär jul. Varma ljus, goda dofter och smaker, och pyssel som får det mörka och kalla att kännas ljusare och varmare. Förhoppningsvis iår med.

Text: textrader, Johanna.

Tid till att andas. Tid till att tänka, att få strukturera sina tankar.

Det borde väl en få?

Text: textrader, Johanna.

Jag har precis flyttat in i min lägenhet. Det är mycket att ordna med kring det. Jag har även börjat studera på universitet, och pendlar nästan varje dag. Det är nytt, annorlunda och stressigt. Sunniva mår inte så bra då hon har skadat en av sina tassar och än tycker hon inte om sitt nya hem. Jag vill att min lilla katt ska må bra, likt som jag själv vill må bra. Just nu är jag trött i huvudet och min rygg gör ont.

 
Igår var en fin dag. Då fyllde jag och Sara år. Jag fick besök av familjen, Marcus och Alexandra, och mormor och morfar i mitt nya hem. Jag öppnade presenter, gav min present till Sara och vi åt min hembakade vegansk kladdkaka med kokos och hallon och drack kaffe. Det samtalades och några saker i min lägenhet fixades. När Marcus och Alexandra åkt, åkte vi andra hem till min familjs hus där vi tillagade och åt middag tillsammans. Sedan sas det hejdå till mina morföräldrar och jag och pappa åkte till min lägenhet, han för att hjälpa mig med några saker.

Jag fick många fina, bra och nödvändiga presenter som jag är tacksam och nöjd över! Jag tycker dessutom att det var väldigt roligt att de alla kom och hälsade på mig!

Nu gosar jag med Sunniva, kramar som jag behöver. Jag vill kunna göra det längre men plugg väntar ...

Hur har ni det? Kram.

Text & fotografier: textrader, Johanna.

Det känns ännu inte lättare. Oroskänslan är kvar, men nu på ett annorlunda sätt. Det är mycket att ta in på en och samma gång. Mycket att göra. Andas. Jag måste alltid komma ihåg att andas. Jag är en känslosam människa och det gör det inte lättare. Inte heller de obehagliga känslorna stress kan ge en. Även om inte alla i min närhet förstår fullt ut så har jag fått bra stöd av några personer och det har varit otroligt viktigt och behövligt för mig. Jag behöver er. När några saker har betats av och jag har vant mig vid en del förändringar blir det kanske lättare. Kanske. Förhoppningsvis. Troligtvis.

Text: textrader, Johanna.

Jag har en orosklump i magen. Jag har en orosklump i bröstet. Jag har en orosklump i halsen. Hela jag är en orosklump. Jag är fylld av nervositet, måsten, stress och massor av tankar. Huvudet är tungt. Hela jag är tung. Jag hoppas att det känns lättare snart.

Text: textrader, Johanna.

Det är så mycket som känns motstridigt och tungt. Jag känner inom mig att jag vill vara glad, att det finns glädje i mitt bröst som vill fram men det finns hinder i vägen som gör det förvirrande och jobbigt.

Varför kan jag inte ta samtalet och rakt ut säga det jag vill? För jag är rädd för att igen få bekräftelsen av att ni inte är förstående och att era röster går över min. Mitt tycke gör inte mig till en absurd person. En måste kunna accpetera varandras olika åsikter och tänk.

Varför skjuter jag saker framför mig? För att det tar emot. För att orken inte räcker tillräckligt. För att allt kommer samtidigt och bildar högar framför mig.

När dagarna inte är annat än gråa och när jag vet att en vän och en familjemedlem också kämpar mot det som tar emot för de blir jag ledsen, jag vill finnas där som stöd för de.

Så sammansätts allt detta och det blir tungt. Jag behöver pepp och mer styrka!

Håll er själva och varandra varma när det är mörkt och kallt, och backa upp för varandra - det behöver vi. Kram.

Text: textrader, Johanna.

Och jag gråter. Som en överfylld bägare med vatten svämmar mina känslor över. De närmsta dagarna har varit fram och tillbaka, det byter från att vara bra till dåligt lika snabbt som en bergochdalbanan går upp och ner. Jag har blivit sårad, vissa personer kan bryta ner mig så lätt. Förtroende verkar för endel vara ett tomt ord, lika så empati. Samt gör stressen som uppstått mig lätt irriterad och frustrerad. Om inte det vore tillräckligt så ger kroppen med sig, huvudvärk är ett faktum. Min kropps skiftningar i mående kan även bero på dagarna med inget annat än gråa måln och regn.

Ibland känns det som att det bästa att göra är att hålla sig för sig själv, men ensamheten är något fruktansvärt när en inte längre vill vara ensam. Närhet och glädje är för mig mycket behövligt och betydande. 

2/1

Jag saknade Sofia som inte var hemma. Dagen spenderade jag med att vara själv hemma. På eftermiddagen lyssnade jag på musik och gjorde collage (vilket jag verkligen tycker om) och på kvällen när Sofia väl kommit hem kröp vi ner under täcket i hennes säng och tittade på en film.

3/1

Mitt på dagen åkte jag tillsammans med de andra tjejerna här hemma ut. Jag införskaffade mig nya kuddar och växter, samt frukt och en sallad. Eftermiddagen blev kaos när jag mådde dåligt och jag skulle hinna med att göra många saker samtidigt och med personer velandes omkring mig. Det blev för mycket. På kvällen blev jag allt annat än glad, kände mig så förstörd. Tack till Sofia som räddade mig med sitt sällskap.

4/1

Jag tillsammans med familjen åkte idag till ett loppis, secondhand och centrum, en tur som för mig mest kändes stressande. Till nytta så fick jag i alla fall skänkt bort kläder till bättre behövande. Däremot träffade vi två gamla vänner till pappa som var mycket trevliga, glada och positvia personer vilket jag tyckte var kul. Vi fick kikat in i deras lägenhet. En gammal centralt belägen lägenhet i stan som var väldigt fin, mysig och stor.

Nu känner jag att vila och kurerande är det som behövs för mig. Ha det så bra!

Text: textrader, Johanna.

En sorts tomhet, en saknad och en längtan. En känsla i bröstet och en tanke. Något som kan verka klyschigt. Drömmar och tankar mättar inte. Det är det där extra, det svåra. Förståelse, delade tankar och ömsesidig kärlek. Det som känns rätt och naturligt. Den där kärleken.

Text: textrader, Johanna.