Dagen bar med sig alla chanser till att bli bra, det var en ledig dag som började lugnt och vädret var fint. Varför var du då tvungen att förstöra det? Jag tog fel beslut och ställer fortfarande mig själv frågan varför jag ger det mer försök. Varför förstår jag inte att det inte är bra för mig? Vi får bara ett liv att leva och det måste vi ta tillvara på. Den tanken pressar mig. År som gått och stunder som passerar. Den lediga dagen och det fina vädret var inte längre lika lockande. Oddsen att dagen skulle bli bra var minimal.

Det är längtan och rädsla som gör att jag på något sätt tar mig vidare. Som får mig att genomgå dessa dagar.

... ... ... ... ... ... ... ... ... ...

Jag står vid fönstret och tittar ut över tomten, vägen, åkern och skogen genom glasrutan. Jag ser allt liv utanför och tänker på mitt liv här inne. Stegvis förvandlas vinternaturen till vår, det fyller mig med hopp eftersom jag hela tiden närmar mig det jag längtar efter. Jag hör din röst. Den för med sig värme och tilltro. Om du var här. Om du fanns närmare. Jag vet att man inte ska tänka på meningar som börjar med ordet om, jag gör det i alla fall. Då vet jag att det åtminstone finns någon med mig.

... ... ... ... ... ... ... ... ... ...

Jag slog numret. Jag vågade ringa. Jag vågade berätta. Jag tycker inte om att besvära andra och att föra över mina problem på andra människor. Ibland måste man det. Ni fanns för mig. Ni gav mig tröst för stunden och för det är jag otroligt tacksam. Jag blev lugn. Kärlek räddar oss. Inte bara kärleken mellan ett par utan all kärlek, och alla varelser behöver kärlek.

... ... ... ... ... ... ... ... ... ...

Det var mycket länge sedan sist. Jag kan inte minnas när men jag minns ännu hur det känns. Det är detta jag behöver, och det tror jag att även du gör. Om jag inte tolkar fel så mår du likt som jag bra utav det. Som med kärlek så behöver vi närhet. Vi bör tala. Vi  måste lyssna. Vi behöver fråga. Vi behöver se till varandra. Vi måste emellanåt le. Vi får inte glömma att kramas. Detta stärker oss inne från och ut. Jag kände mig som när jag var yngre. Känslan av lättnad och inte börda.

Text: Johanna, textrader

Vackra vår.

Foto: Johanna, textrader

- Vårens ankomst fyller mig med glädje. Nattmörka morgnar ersätts av ljus som genom fönstren lyser upp husets alla rum. Jag slipper huttra av kyla när de kalla minusgraderna blir till svala plusgrader. I stället för den mörka dysterheten lyser solen gul och gör så att det spritter inuti mig. Ljuset fyller mig med energi och positivitet.

- Jag tycker äntligen att det är mycket behagligt att promenera den biten jag har till närmsta buss. Jag fyller lungorna med frisk luft, värmer ansiktet i solens sken och lyssnar på glädjespridande musik eller radio.

- Jag känner mig sorgsen, ibland ensam och ofta mår jag mindre bra. Hur mycket ork har jag kvar?

- Jag längtar till att det ska bli ännu mer vår. Jag ser fram emot värme, grönska och fågelkvitter!

- Till dig min kära vän och din familj skänker jag styrka och ro. Jag hoppas att ni mår bättre och att jag inom en inte allt för lång framtid kan få omfamna dig min fina.

Text: Johanna, textrader

.

1. Jag spenderar tid med vänner över flera koppar kaffe och diskuterar om livet.

Vi: Pratar. Skrattar. Gråter. Ångrar. Kramas. Saknar. Längtar.

.

2. Olika relationer i mitt liv ger mig olika känsor i kropp och själ. Kan det skifta så oerhört fort mellan känslor? Ja.

Otröstbar. Ensam. Nedbrytande. Ledsen. Glad. Betydande. Stöttande.

.

3. Och att ha kraften att stå rakt och inte sjunka ihop.

.

Text: Johanna, textrader.

Fotografier: Inte tagna av mig.

En ny månad. Vi tittar på fotografier igen.

Näst sista dagen i januari månad så klippte jag mig, blev med lugg. / Sista dagen i januari och första dagen i februari målade jag på min illustration, som är ett självproträtt.

Min keramik hund fick en katt som vän. Idag förtjänades de att bli fotograferade. / Idag är det första lördagen i månaden som menas med loppis och då var jag klädd så här.

Loppis köpen! <3

Nu säger vi hejdå till Januari och hej till februari. Januari var en bra men ack så ångestfylld, stressig och bråkig månad.

Text & foto: Johanna, textrader

Jag tänkte skriva ett inlägg som både är till er och mig själv, om viktiga saker att tänka på.

Viktigt att tänka på: Livets alla dagar är inte en dans på rosor eller en resa på rosa fluffiga moln. Livet är som en berg och dalbana, med ner och uppgångar. Livet är fullt av press, stress, hat, svek, tonårsångest, bristande själar och suktande hjärtan, men även glädje, lycka, kärlek, äventyr och att finna sitt kall. Ibland måste vi gå igenom odrägliga saker för att nå fram till motsattsen- det som får dig att känna, ja, det är det här jag vill göra! Eller, åh jag lyckades och detta blev bra!

En annan viktig sak att tänka på: Livet består av att göra massor utav val. Att göra val är inte alltid lätt, men livet ger dig ofta fler valmöjligheter och nya val. Blir det fel någon gång så finns det utvägar. Våga gör fel. Våga göra rätt. Våga tro på dig själv. Våga ta hjälp av andra människor. Be om ursäkt. Förlåt.

Jag beskriver mitt liv som en berg och dalbana, och när allt känns fel och jag mår fruktansvärt dåligt försöker jag att tänka på det som är positivt. Det är otroligt svårt men det är en kamp som jag inte tänker att ge upp.

En sista viktig sak att tänka på: Du får inte glömma att göra saker som får dig att må bra. Ta hand om dig själv och människor runt omkring dig. Är det botten, lämna det jobbiga och gör något roligare. Det är okej. Att även "skälla" på sig själv kan ge resultat. I en del tillfällen är det du själv som är din största motståndare. Jag kan vara min största motståndare.

God fortsatt kväll till er.

Text & foto: Johanna, textrader

Jag tycker detta var bra.

Men jag har en önskning som jag hittills aldrig lyckats uppfylla, och som jag nu upplever som en svår olycka. Jag har ingen vän, Margaret. När jag glöder av framgångens entuiasm kommer det inte att finnas någon som kan dela min glädje. Om jag ansätts av besvikelser kommer ingen att försöka stötta mig när jag misströstar. Jag kommer att fästa mina tankar på papper, det är sant, men det är svårt att förmedla känslor via detta medium. Jag vill ha sällskap av en man som kan sympatisera med mig, vars blick kan besvara min. Du kanske tycker att jag är romantisk, min kära syster, men jag känner bittert behov av en vän. Jag har ingen nära mig som är vänlig och ändå modig, med ett kultiverat och vidsynt sinne, vars smak är som min egen, som kan stödja eller förbättra mina planer. En sådan vän skulle verkligen kunna avhjälpa felen hos din stackars bror! Jag är för nitisk när jag ska utföra något, och för otålig när jag ställs inför svårigheter. Men det är en ännu större olycka för mig att jag är självlärd. Under de första fjorton åren av mitt liv sprang jag vind för våg på ängarna, och läste ingenting förutom farbror Thomas böcker om resor. I den åldern blev jag bekant med vårt eget lands hyllade poeter, men det var först när jag inte kunde uppnå mer i den riktningen som jag insåg att det var nödvändigt att bekanta sig med andra språk än mitt hemlands. Nu är jag tjugoåtta, och är i själva verket mer obildad än många skolpojkar på femton. Det är sant att jag har tänkt mer, och att mina dagdrömmar är mer vidsträckta och storslagna, men de saknar harmoni (som målare kallar det). Och jag är i stort behov av en vän som är tillräckligt inkännande för att inte avfärda mig som en romantiker, och tillräckligt tillgiven för att försöka styra upp mitt sinne.

Nåväl detta är meningslösa klagomål. Jag kommer förvisso inte att hitta någon vän på det vidsträckta havet, inte ens här i Archangelsk bland handelsmän och sjömän. ... ...

/ Mary Shelley Frankenstein.