Direktlänk till inlägg 5 september 2014
Det känns ännu inte lättare. Oroskänslan är kvar, men nu på ett annorlunda sätt. Det är mycket att ta in på en och samma gång. Mycket att göra. Andas. Jag måste alltid komma ihåg att andas. Jag är en känslosam människa och det gör det inte lättare. Inte heller de obehagliga känslorna stress kan ge en. Även om inte alla i min närhet förstår fullt ut så har jag fått bra stöd av några personer och det har varit otroligt viktigt och behövligt för mig. Jag behöver er. När några saker har betats av och jag har vant mig vid en del förändringar blir det kanske lättare. Kanske. Förhoppningsvis. Troligtvis.
Text: textrader, Johanna.
Vi stod i samma kassakö i en av centrums livsmedelsbutiker. Snabbt tittade vi båda på varandra. Det jag minns av dig är att du såg trevlig och glad ut. Du hade fina ögon. Hur ska jag agera när jag möter en främmande människa som jag för stunden finne...
"Attention is the rarest and purest form of generosity."
Lördag, en dag med min vän Nathalie. Det kändes väldigt behövligt och betydelsefullt att få vara med någon, med en vän, efter att ha fått gå igenom något riktigt jobbigt. Vi pratade och bara var med varandra som sällskap. Det kändes väldigt bra. ...
Det var bättre ett tag mellan oss. Jag trodde det var bra. Nu har allt rasat. Kanske förstördes det för länge sedan men att det nu blev synligt. Det var nu det verkligen bevisades. Finns du kvar? Har du någonsin funnits? Vad har varit sanning och vad...