Direktlänk till inlägg 21 november 2014
När våra kroppar möts, när min hud möter din hud är det inte som andras. Jag vågar knappt röra dig. Du känns skör men samtidigt stark. Din hud är som silke. När mina fingrar närmar sig din kropp känns det som att jag är på väg mot förbjuden mark. Sakta och försiktigt för jag min hand mot din bara arm. Långsamt och lätt snuddar mina fingertoppar mot din ljumna hud. Jag rör fingrarna fram och tillbaka och gör som små cirklar på din hud. Berörningen får mig att rysa. Berörningen får mig att bli varm inombords. Du tittar på mig med godkännande ögon. Det känns inte längre som att jag är på förbjuden mark. Här får jag vara. Här vill jag vara. Jag räknar dina leverfläckar tyst, berör mjukt varje leverfläck med mitt vänstra pekfinger.
Text: textrader, Johanna.
Vi stod i samma kassakö i en av centrums livsmedelsbutiker. Snabbt tittade vi båda på varandra. Det jag minns av dig är att du såg trevlig och glad ut. Du hade fina ögon. Hur ska jag agera när jag möter en främmande människa som jag för stunden finne...
"Attention is the rarest and purest form of generosity."
Lördag, en dag med min vän Nathalie. Det kändes väldigt behövligt och betydelsefullt att få vara med någon, med en vän, efter att ha fått gå igenom något riktigt jobbigt. Vi pratade och bara var med varandra som sällskap. Det kändes väldigt bra. ...
Det var bättre ett tag mellan oss. Jag trodde det var bra. Nu har allt rasat. Kanske förstördes det för länge sedan men att det nu blev synligt. Det var nu det verkligen bevisades. Finns du kvar? Har du någonsin funnits? Vad har varit sanning och vad...