Direktlänk till inlägg 8 september 2014
Det är ett gammalt och slitet höghus, och det kan inte ens fasaden skymma. Portdörren är av trä i en mellanmörkbrun färg, den är inte lika tung som den ser ut att vara. På insidan av dörren löper en kort korridor fram till trappuppgången. Det är mörkt, golvet är av sten och det luktar av matos, framförallt fet pizza. Det finns ingen hiss, upp och ner tar en sig endast med trapporna som slingrar sig fram. På fjärde våningen finner en mitt krypin. En vindsvåning med snedtak. Lukten av matos försvinner, det är en lättnad för näsan och lungorna. Våningen är ljus och öppen med en fin planlösning. Dock lyser den av skavanker. Det är märken lite här och var från taket till golvet, stora som små, fönstrerna fungerar sådär och fläkten mullrar dovt. Efter små förbättringar och när inredningen börjat att ta form känns det bättre. Här bor jag, och här kan jag bo.Ett tag i alla fall. Lägenhetshuset ligger precis vid bilvägen mellan resecentrum och torget, förutom att en kan höra de förbi åkande fordonen glömmer en det. Genom fönstren syns himmelen och solens sken som oftast ger mig en känsla av lugn, samt områdets byggnaders hustak och trädens trädkronor. Det är sensommar, en blandning av sommar och höst, olika från dag till dag. Sommarens värme och grönska är inte riktigt redo för att säga adjö än och hösten väntar på att få visa sitt fulla jag. September är här. Redan september och snart oktober.
Text: textrader, Johanna.
Vi stod i samma kassakö i en av centrums livsmedelsbutiker. Snabbt tittade vi båda på varandra. Det jag minns av dig är att du såg trevlig och glad ut. Du hade fina ögon. Hur ska jag agera när jag möter en främmande människa som jag för stunden finne...
"Attention is the rarest and purest form of generosity."
Lördag, en dag med min vän Nathalie. Det kändes väldigt behövligt och betydelsefullt att få vara med någon, med en vän, efter att ha fått gå igenom något riktigt jobbigt. Vi pratade och bara var med varandra som sällskap. Det kändes väldigt bra. ...
Det var bättre ett tag mellan oss. Jag trodde det var bra. Nu har allt rasat. Kanske förstördes det för länge sedan men att det nu blev synligt. Det var nu det verkligen bevisades. Finns du kvar? Har du någonsin funnits? Vad har varit sanning och vad...