Vi lämnar spår efter oss vart vi än befinner oss, en del mycket synliga och andra osynliga. Lika så försvinner vissa spår med tiden, som vinden blåser bort löven utanför mitt hus, och andra stannar kvar som ett avtryck i betong. Spåren bär med sig minnen och känslor. De lever i det tomma och tysta, med smärta eller behag. Jag vill inte att du lämnar spår utan att du stannar kvar. Jag vill inte minnas eller glömma dig utan leva med dig här och nu.

Text: textrader, Johanna. Skriven här och nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi stod i samma kassakö i en av centrums livsmedelsbutiker. Snabbt tittade vi båda på varandra. Det jag minns av dig är att du såg trevlig och glad ut. Du hade fina ögon. Hur ska jag agera när jag möter en främmande människa som jag för stunden finne...

"Attention is the rarest and purest form of generosity."

  Det är så himla härligt med blommor och solsken som kommer med våren! Naturen är verkligen vacker.Text & fotografier: textrader, Johanna. ...

Lördag, en dag med min vän Nathalie. Det kändes väldigt behövligt och betydelsefullt att få vara med någon, med en vän, efter att ha fått gå igenom något riktigt jobbigt. Vi pratade och bara var med varandra som sällskap. Det kändes väldigt bra.   ...

Det var bättre ett tag mellan oss. Jag trodde det var bra. Nu har allt rasat. Kanske förstördes det för länge sedan men att det nu blev synligt. Det var nu det verkligen bevisades. Finns du kvar? Har du någonsin funnits? Vad har varit sanning och vad...